skip to Main Content
Nortons Hojar Med Wankelmotor

Nortons hojar med wankelmotor

I landet finns, så vitt vi vet, endast en original Norton wankel. Det är en Commander R53 från 1989 och ägs sedan många år av Rolf Nilsson i Skåne. Hans erfarenheter är mycket positiva. 

När det gäller wanklar var Suzukis RE5 (1974) troligen den första vi hörde talas om här i landet. Möjligen också Hercules W2000 från samma år. Båda sålde nada och överlevde inte någon längre tid, troligen på grund av barnsjukdomar och udda design. Men redan då såg man fördelar med den här motortypen. Främst den effektiva, turbinliknande och vibrationsfria motorgången. Något som gjorde att många bil- och mc-tillverkare under en tid hade ett wankelprojekt på gång, så även Norton.


Hos Norton fortsatte arbetet med wanklarna även då resten av företagets verksamhet slog igen, 1978. Redan efter några få år dök Nortons första wankelmodell upp, Interpol 2, framtagen för brittisk Räddningstjänst och Polismyndighet. Maskinerna fungerade bra och antalet sålda maskiner ökade under de kommande åren. Strax efter att Norton vid mitten av 1980-talet fått ny ägare, dök det 1988 upp hundra ”civila” maskiner. De hade namnet P43 Classic, var luftkylda, saknade kåpa och var antagligen framtagna för att testa marknaden. De såldes snabbt slut. Året därefter kom nästa version, nu vattenkyld och försedd med kåpa. För att hålla utvecklingskostnaderna nere hade gaffel, bromsar, instrument, reglage och andra smådelar hämtats från Yamahas XJ 900. Även om delarna var beprövade var det några av dem som i tester sågs som modellens akilleshäl.

Men presstester var ofta positiva. Som exempel kan nämnas när en Commander 1989 testades av en tysk mc-tidning. Då jämfördes den med exempelvis BMW och fick flera pluspoäng. Men eftersom wanklarna var mycket dyrare än både BMW:s hojar (cirka 2 000 pund mer) och andra jämförbara maskiner, hittade de inte fram till någon större kundgrupp. Den var för dyr och kanske även för udda? 

Eftersom Nortons racingverksamhet slog väl ut satsade fabriken även på en racer-inspirerad modell för gatubruk, den i svart och guld lackade F1 och året därefter F1 Sport (140 tillverkade, i reklamannonserna var rubriken ”Son of a Bitch”). F1:ona fick snabbt guldkantad ikonstatus.
 År 1993 tog resan slut för wanklarna, även om brittiska Polisen använde sina maskiner ända fram till 2004. 

Back To Top