Hur räddar man det gamla...

[camenius]

Gillar cyklar som renoverats med så mycket av patinan kvar som möjligt.
Därför min fråga:

På min CJ från 1934, finns både förar- och passagerarsadeln kvar i hyfsat skick. Sittytan är inte vanligt skinn/läder, snarare en ganska hård spröd yta, som har skyddande "tagel" under sig som mellanlägg till fjädrarna. Sittytan påminner faktiskt lite om den på en oljetavla. Någon slags blandning av pergament och tunt skinn.

Mina frågor:
1. Vad är det för material?
2. Hur ska jag få den att hålla för min och frugans tyngd?
3. Ska materialet smörjas in och i så fall med vad?
4. Känner du till någon hantverkare som kan svara/var hjälpsam om sådant här?

Två bilder som visar sadlarna:

 

[Hans Jönsson]

Hej på dej.
Förmodligen är den av läder dock är jag ingen expert på området . När jag läste din förfrågan i går (3 mars) ringde en liten klocka långt bak i huvudet. Var hade jag hört något om gammalt läder som behandlats för att bli bra? Kom på det i dag! En god vän till mig hade för många år sen införskaffat packfickor till sin Harly som var i stort behov av vård. Enda problemet är att han endast har en mobiltelefon som aldrig är igång. Så det enda som fans att göra var att sadla Hinkly Trajan (Nortonen står halvt demonterad i väntan på nytt stöd) och köra de 6 milen till honom.
Han råbarkade sitt minne och troligen var det.

Svaret : British Museum leather dressing
Förmodat innehåll: bivax formalin ullfettt m.m.
Han hade fått det genom P U Hörberg Tekniska Muset Malmö ( jag tror att PU även är aktiv medlem i MCHK ) alla uppgifterna är ett antal år gammla.
Mvh/ Hans Jönsson

 

[camenius]

Hej Hans! Ska direkt ta kontakt med killen du nämner. Tack!

Det är svårare att få fatt på bra svar, än jag trott. Men först och främst, materialet heter pegamoid och är det första konstlädret som tillverkades. Kom cirka 1934.

Användes även på bilar, varför jag även provat med att höra med DKW-klubben, om där fanns någon som vet hur man behandlar materialet. Men, men... ...de flesta -för att inte sägas alla- ersätter det gamla materialet med nytt. Antgligen för att det gamla är så dåligt.

Men det är inte mitt.

Har ring läderfirmor, sadelmakare... ...nu är jag mer inne på att konservatorer och liknande yrklesgrupper kanske kan hjälpa mig.

Det ändas antagligen med att jag forstätter att smörja in materialets undersida med lite läderolja/minkfett.

Tack Hasse!

 

[Anonymous]

Hej!

Pegamoid blev populärt redan i slutet av 1800-talet. i Nordisk familjebok kan man läsa att det är en lösning av en cellulosaprodukt som är anbragt på papper, läder eller tyg. Bäst vårdar man pegamoid med bonvax. Detta tips kan man hitta bl.a. i den utmärkta boken "Pysslingen i hemmet" från 50-talet. Om man inte vill köpa färdig bonvax kan man även tillreda vaxet själv enligt följande recept:

Skär sönder oblekt bivax i tunna spån. Häll på terpentin eller lacknafta så att det täcker. Ställ blandningen varmt, t.ex. på ett element, tills den smält ihop till grötkonsistens.
Vaxblandningen stryks på med trasa. Borste kan användas om ytan är ojämn. Vaxet bonas ut jämnt och så tunt som möjligt. Även andra material än trä kan bonas, t.ex. metall, läder, sten och ben.
Om man vaxbonar en fernissad eller målad yta är det bättre att lösa vaxet i lacknafta än i terpentin, eftersom terpentin kan ha en mer lösande effekt än lacknafta på sådana ytor.
I handeln finns färdigt bonvax för möbler. Fördelen med att själv blanda bonvax är att man känner ingredienserna. Den hemgjorda blandningen blir inte så blank, men är mjukare att arbeta med.
Vill man ha en vaxblandning som ger en hårdare yta, kan lite carnaubavax smältas i. Detta vax, som utvinns ur en brasiliansk palm, har en smältpunkt på +85 grader C, bivax cirka +60 grader C.
Tillsats av japanvax (utvinns ur ett träd) ger en blankare yta. Smältpunkten är cirka +50 grader C.

Mvh Kristian

 

[Anonymous]

Hej!

Pegamoid blev populärt redan i slutet av 1800-talet. i Nordisk familjebok kan man läsa att det är en lösning av en cellulosaprodukt som är anbragt på papper, läder eller tyg. Bäst vårdar man pegamoid med bonvax. Detta tips kan man hitta bl.a. i den utmärkta boken "Pysslingen i hemmet" från 50-talet. Om man inte vill köpa färdig bonvax kan man även tillreda vaxet själv enligt följande recept:

Skär sönder oblekt bivax i tunna spån. Häll på terpentin eller lacknafta så att det täcker. Ställ blandningen varmt, t.ex. på ett element, tills den smält ihop till grötkonsistens.
Vaxblandningen stryks på med trasa. Borste kan användas om ytan är ojämn. Vaxet bonas ut jämnt och så tunt som möjligt. Även andra material än trä kan bonas, t.ex. metall, läder, sten och ben.
Om man vaxbonar en fernissad eller målad yta är det bättre att lösa vaxet i lacknafta än i terpentin, eftersom terpentin kan ha en mer lösande effekt än lacknafta på sådana ytor.
I handeln finns färdigt bonvax för möbler. Fördelen med att själv blanda bonvax är att man känner ingredienserna. Den hemgjorda blandningen blir inte så blank, men är mjukare att arbeta med.
Vill man ha en vaxblandning som ger en hårdare yta, kan lite carnaubavax smältas i. Detta vax, som utvinns ur en brasiliansk palm, har en smältpunkt på +85 grader C, bivax cirka +60 grader C.
Tillsats av japanvax (utvinns ur ett träd) ger en blankare yta. Smältpunkten är cirka +50 grader C.

Mvh Kristian

 

[camenius]

Ok, stort tack för hjälpen Kristian.
Mina sadlar är OK, det vill säga, de är hela. Fint slitna, med patina, utan rispor och revor.
Det jag söker är att underhålla materialet, i avsikt att inte byta ut det mot nytt. Är alltså lite rädd att det är onödigt skört efter alla år.
Testar det du skriver och hoppas att det därmed blir så bra som möjligt är.
Än en gång, tack för rådet!

 

[camenius]

Kan inte undanhålla er alla denna härliga bild, som jag snubblat över i min jakt på "pegamoid-fakta". (Där för övrigt Alfred Nobel spelade en intressant roll)
Bilden visar ett "hemmbygge", en "cykelkupé" bestående av tyg och pegamoid (utan vindrutetorkare). Cykeln är troligen från 1910-talet. Bilden härstammar från Tekniska museet (tror jag).